
Brand New Start
[Lyrics & Music – Micke Wennborn]
You said my eyes
Looks a bit dry
But in the dark
I always cry
The weight of every
Past mistake
Is more than any
Heart can take
I struggle
Just to catch
My breath
Trapped
In this nightmare
Fight my death
I lost my colors
Fade away
Into the currency
Of grey
Each second burn
Inside my chest
An anxious heart
That gets no rest
I hope you hold
My memory in place
Don’t let your silence
Wipe away my face
I can not go to hell
They closed the door
An left me drifting
On this sunless shore
And I don’t know
Why to live
When we’re apart
So I keep praying
For a brand new start
I wanted happiness
At first
But I was not
A part of hers
This is the best
That I can do
To keep myself
Aligned with you
I pray I’d met you
As a child
Before your world
Became defiled
The only answers
That i seek
Is in the truth
You never speak
The seconds burn
Inside my chest
An anxious heart
That gets no rest
I hope you hold
My memory in place
Don’t let your silence
Wipe away my face
I can not go to hell
They closed the door
An left me drifting
On this sunless shore
And I don’t know
Why to live
When we’re apart
So I keep praying
For a brand new start
[Spoken]
I keep wondering…
Which ending I was really praying for.
Yours… or mine.
I wish I’d found you before the world did.
Before fear learned your name.
Before survival became your language.
If I could have given you a different life… I would have chosen to let you go.
Maybe love isn’t always about being chosen.
Maybe sometimes… it’s about wishing someone had never been broken at all.
And if there really is a brand new start… I still don’t know which one I’m asking for.
I will try
To stand
In this
Broken land
Help me!
Find a life
Through the
Helpless night
Im not
Built to fight
I hope you hold
My memory in place
Don’t let your silence
Wipe away my face
I can not go to hell
They closed the door
An left me drifting
On this sunless shore
And I don’t know
Why to live
When we’re apart
So I keep praying
For a brand new start
I hope I get better
I hope I get better
I don’t know how I’ll be remembered
But I do hope…
I get better
–
Vinnie Henrico – drums
Mats Nilsson – bass
Micke Wennborn – keyboards, programming, guitars, backing vocals, spoken word
Göran Edman – backing vocals
Liv Fredheim – lead vocals, spoken word
Arranged, recorded,engineered and produced by Micke Wennborn in Bääsboda Studio
Artwork by KHI
Release Date: Upcoming 2026
© & ℗ Northern Light Music & Art AB
© Artwork KHI
–
Om låten
Vissa låtar handlar om att förlora någon. Andra handlar om det som finns kvar när förlusten redan blivit en del av vardagen.
Brand New Start tillhör den senare kategorin.
Det här är ingen låt om ilska. Den försöker inte vinna ett gräl, förklara vem som hade rätt eller förändra det som redan hänt. Den utspelar sig långt efter att orden tagit slut.
Kvar finns bara en människa som försöker fortsätta andas. Samtidigt som tanken på att sluta blivit en allt mindre främmande följeslagare.
Genom hela texten återkommer bilder av utmattning, sömnlöshet, bleknande färger och en tystnad som blivit så påtaglig att den får fysisk form. Berättaren beskriver inte bara saknaden efter en annan människa. Han beskriver hur en del av honom själv långsamt håller på att försvinna tillsammans med henne.
En av låtens mörkaste bilder finns i raden om att inte ens kunna ta sig in i helvetet eftersom dörren redan stängts. Det är inte en religiös bild, utan en existentiell. Berättaren befinner sig i ett tillstånd där inte ens den slutgiltiga undergången längre erbjuder någon utväg. Han blir kvar. Drivande. Väntande. Någonstans mellan hopp och uppgivenhet.
Samtidigt finns där ingen bitterhet. Han har levt. Och älskat.
Tvärtom återkommer en stillsam önskan om att förstå. Raden om att önska att man fått möta den andra människan redan som barn handlar inte om skuld, utan om sorg över allt det som livet kan göra med en människa innan två liv ens hinner mötas.
I grunden är Brand New Start en låt om den märkliga plats där hoppet vägrar dö, trots att nästan allting annat redan gjort det. Om att fortfarande be om en ny början, trots att man egentligen slutat tro att den ska komma. Och kanske är det just där låtens titel får sin dubbelhet. Den avslöjar aldrig vad den nya början egentligen syftar på. Om den handlar om en ny chans tillsammans, eller om ett slut på lidandet, lämnas åt lyssnaren att själv avgöra.
–
About The Song
Some songs are about losing someone. Others are about what remains after the loss has already become part of everyday life.
Brand New Start belongs to the later.
This is not a song about anger. It does not try to win an argument, explain who was right or change what has already happened. It takes place long after the conversations have ended.
All that remains is a person trying to keep breathing, while the thought of stopping has become a little less unfamiliar with each passing day.
Throughout the lyrics, images of exhaustion, sleeplessness, fading colours and an almost tangible silence return again and again. The narrator is not only mourning another person. He is mourning the gradual disappearance of a part of himself.
One of the song’s darkest images appears in the line about being unable even to enter hell because its doors have already been closed. It is not intended as a religious image, but an existential one. The narrator has reached a place where not even final ruin offers an escape. He simply remains. Drifting. Waiting. Somewhere between hope and surrender.
Yet there is no bitterness.
Instead, the song returns repeatedly to a quiet desire to understand. The line about wishing he had known the other person as a child is not about blame. It reflects the sorrow of realizing how life can shape, wound and change a person long before two lives ever meet.
At its heart, Brand New Start is a song about that strange place where hope refuses to die, even after almost everything else has. About continuing to pray for a new beginning long after you have stopped believing it will ever come.
However. The song never reveals what the “brand new start” actually is. Whether it means a new beginning in life, a restored relationship, or simply an end to suffering is left for the listener to decide.
–
Laulu kohta
Mõned laulud räägivad kellegi kaotamisest.
Teised räägivad sellest, mis jääb alles siis, kui kaotusest on saanud igapäevaelu osa.
Brand New Start kuulub viimaste hulka.
See ei ole laul vihast. See ei püüa võita vaidlust, selgitada, kellel oli õigus, ega muuta seda, mis on juba juhtunud. See leiab aset kaua pärast seda, kui viimased sõnad on öeldud.
Alles on jäänud vaid inimene, kes püüab edasi hingata. Samal ajal on mõte lõpetada muutunud iga päevaga pisut vähem võõraks.
Kogu laulu jooksul korduvad kujundid kurnatusest, unetusest, hääbuvatest värvidest ja vaikusest, mis on muutunud peaaegu käegakatsutavaks. Jutustaja ei leina ainult teist inimest. Ta leinab ka seda osa iseendast, mis koos temaga aegamisi kaob.
Üks laulu süngeimaid kujundeid peitub reas, kus isegi põrgusse ei ole enam võimalik minna, sest selle uks on juba suletud. See ei ole religioosne kujund, vaid eksistentsiaalne. Jutustaja on jõudnud punkti, kus isegi lõplik häving ei paku enam väljapääsu. Ta lihtsalt jääb. Triivib. Ootab. Kusagil lootuse ja allaandmise vahel.
Ometi ei ole selles kibestumist.
Selle asemel naaseb laul ikka ja jälle vaikse soovi juurde mõista. Rida, milles jutustaja soovib, et oleks tundnud teist inimest juba lapsena, ei räägi süüdistamisest. See räägib kurbusest kõige selle pärast, mida elu võib inimesega teha enne, kui kahe inimese teed üldse ristuvad.
Selle laulu keskmes on kummaline paik, kus lootus keeldub suremast, kuigi peaaegu kõik muu on seda juba teinud. See räägib palvest uue alguse järele isegi siis, kui usk selle võimalikkusesse on peaaegu kadunud.
Ja võib-olla peitub just siin ka laulu peamine mõte. See ei ütle kunagi, mida Brand New Start tegelikult tähendab. Kas see on uus võimalus koos edasi minna või lihtsalt kannatuste lõpp, jääb kuulaja enda otsustada.
Kontekstina võib lisada veel ühe asja. Ainus, mida kuulaja tegelikult teab, on see, et jutustaja läheb Raudtee tänavale eesmärgiga leida üles täpne koht, kus üks väike tüdruk kunagi ammu tänavale värvikriitidega joonistas. Pole tähtis, kui kaua see aega võtab või mitmele uksele ta selleks koputama peab. Ta leiab selle koha. Alles siis, kui ta võib seal vaikselt istuda, võtab pimedus ta lõplikult enda alla.